anothercinderellastory

Vi har haft allt från kärleks problem till bråk och det är där vi är i dag BRÅK.

Eller bråk och bråk vill jag inte säga men skitsnack bakom ryggen och sådant.

Pontus har varit min bästa killkompis i snart 3 år och jag tänker aldrig lämna min vän inte en vän som han aldrig. När jag gråter muntrar han upp mig och får mig att vilja skrika av glädje. Vi har våra bråk men det har alla brödrar och systrar.

Men jag känner att sen den dan hans kompis sa till mig att han gilla mig så blev det problem jag och pontus börja bråka mer och mer och bråken blev tätare in på varandra och jag nåde botten i mig själv jag kunde sitta hemma och gråta över att jag var så nära på att mista han. Jag skulle hoppa från en bro bara jag fick behålla honom.

Men han får skylla sig själv lite för det var han som ville att jag skulle ge Anton en chans. Jag vill inte ljug nu men jag viste att det inte fanns en chans att jag skulle bli kär i hans polare. Pågrund av en sak. Jag hade känslor för en annan. En person som stod mig nära nämligen Pontus.

Jag litar på Pontus till 100% men hans (vår) kompis jag vet inte hur länge har jag känt han ? 2 månader ? typ.

Jag har aldrig träffat Anton så hur vet jag ? det spelar ingen roll vad han säger jag vet inte han är en bra kompis men jag vet inte vad jag ska lita på.

Om en bästa väns kompis säger massa skit om den personen och ber mig att inte säga det till någon och jag känner efter åt att jag inte kan hålla det hämligt för min bästa vän är det då ok för mig att säga det till han ?

Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel med det jag menar han har ju rätt att veta om någon snackar skit om honom men jag har samtidigt lovat den andra att hålla tyst. I vilket fall som berättade jag det för min kompis för jag mister hällre hans kompis än att hålla en sak hemligt för min bästa vän och mista han för att jag hålt det hemligt.

I alla fall nu ska jag gå till sängs!